Tillbaka på fastlandet

0kommentarer

Så var man hemma igen. Tillbaka efter ett välbehövligt miljöombyte borde jag nu vara laddad med ny energi. Kanske inte fullt så laddad. Väl hemma igen, bland välbekanta hus och gator, lyssnandes till bilmotorernas eviga läten från motorvägen och stirrandes ut på den gråa himlen insåg jag att allting är så mycket klarare på Gotland.

En natt var vi ute, min mor och jag, för att titta på stjärnorna. På Gotland hörs bara naturens egna ljud om natten, och inte heller finns där gatlyktor som förstör mörkerseendet.
På kort tid hade vi lokaliserat Karlavagnen och Cassiopeia. Starkt lös de högt upp ovanför oss.
Vi stod där ett tag och tittade, fler och fler stjärnor tycktes uppenbara sig för oss, ju mer vi vande oss vid mörkret. Till slut syntes vintergatan tydligt som ett band av stjärnor på himlavalvet, och när vi därefter försökte hitta Cassiopeia igen, var hon försvunnen i gyttret av glimande gasklot.

Att våra förfäder tänkte sig himlen som ett fast valv kan jag mycket väl förstå.


Kommentera

Publiceras ej