Vägen till Skara

Doften av pepparkaka spred sig genom min mors lägenhet då den första plåten varit inne i ugnen dryga minuten. Så roligt det var att åter igen få ta fram alla pepparkaksformarna! De två grisarna, den ena lite rundare än den andra, hästen, bilen, gumma och gubbe. Jag vågar knappt nämna att vi har en hjärtform också. Jag förstår inte hur det går till, men varje år händer precis samma sak. Min mor lägger beslag på hjärtformen. Och gör pepparkakshjärtan. Och gör pepparkakshjärtan. Och sen som omväxling tar hon fram en ny plåt och gör pepparkakshjärtan! Ugnsgallret där peppisarna får svalna svämmar över av hjärtan. Mina stackars hästar och grisar och en och annan bil syns knappts till. Vad gör man då? Hemligheten ligger i att äta upp hjärtanen först, för då kommer man framemot julafton ana att det finns andra former på pepparkakorna.

Min mor hade med sig en glad överraskning också, som för att förgylla dagen ytterligare. Apelsiner! Och kryddnejlika! Så efter pepparkaksbak och tittande på min sambos och hans vän Pringlers utmärkta kommenterande i Dotafinalen på Dreamhack Winter, slog vi oss ned runt bordet och började pressa in nejlikor i apelsinskalet. Jag försökte få till ett mönster av två hjärtan och någon slags girlang emellan, medan min mor slog till på en klassisk variant med linjer som följer apelsinens form, något som är mycket lättare.

Måste säga att jag saknar att spela Dota som förr då jag spelade kontinueligt i en klan. Medan min mor och jag bakade pepparkakor hade vi streamen på i bakgrunden, det vill säga, en livesänding från matchen på Dreamhack över internet, enkelt förklarat. Pringler och min sambo förgyllde helt klart kvällen. Önskar att jag varit där och fått se matchen, eller ännu hellre, spelat i den.