Vägen till Skara

I sverige finns någon slags allmän idé om att alla människor ska ha möjlighet att studera. Detta stämmer, skulle jag vilja påstå. Däremot är idén om att alla människor ska ha möjlighet att studera till precis det de vill, endast rätt med en viss modifikation. Det är inte det att de inte kan söka in till den efterlängtade utbildningen, problemen kommer först när utbildningen i sig är så hett eftertraktad att högsta betyg är det enda rätta.
De två huvudsakliga sätt man använder sig av för att kvalificera sig bland de många andra sökande är gymnasiebetyg och högskoleprov.  Det högsta betyg som går att få på gymnasiebetygen är 20.0, och maximum för högskoleprovet är 2.0. Om jag ska vara realistisk nu, för det måste jag, så är mina chanser att få 20.0 i betyg inte speciellt stora. Tack och lov behövs det inte heller för min utbildning. I höstas, som ju var första gången man kunde söka till djursjuksköterskelinjen efter att praktikkravet tagits bort, höjdes intagningsgränsen betydligt. Enligt de siffor som jag har fått fram låg intagningsgränserna då på 19.33 respektive 1.6.
Eftersom man får söka med både gymnasiebetyg och högskoleprov är det en god idé att inte satsa allt på ett kort om man inte tror sig ha tillräckliga betyg för att komma in på sin utbildning.
Mitt första högskoleprov gjorde jag den 24 oktober i år och jag väntar med spänning på resultatet. Trots att jag samma kväll, då svaren släppts, satt och rättade mitt prov, vågar jag inte till fullo tro på att vårprovets normeringstabell kommer gälla även denna gång.