Nyårsraketer - ett elände för fyrbenta
0kommentarer
Nu kan fyrverkerier skada oss tvåbenta också, men vi har ändå valet att stanna inne om vi är rädda för att få rakter skjutna på oss, och inte heller blir smällarna lika våldsamt höga om vi är inomhus.
För våra djurvänner är dilemmat dock ett helt annat. Inte nog med att de hör bättre än oss, ja om de inte är som Lussekatten Illidan den Eminente förstås, och är komplett döva, de besitter inte heller förmågan att förstå vad det är som händer. Vi kan på inga sätt förklara för dem att smällarna de hör och ibland ser, som då hundar är ute på promenad, är ofarliga för dem och att det strax kommer gå över. Djuren lever i nuet. Inte kan vi heller krama om dem och ömka dem som kanske hade lugnat ett skrämt barn, för då får djuren det bekräftat att det verkligen är någonting att oroa sig för, i de fall de är kontaktbara.
Min mors katt som vi hade när jag var liten, har jag för mig gömde sig längst in i garderoben tills eländet med raketerna var över. En superb strategi, men hur förklarar man det för de djur som grips av panik? Här finns säkerligen en mängd råd att ge angående lugnande preparat, men de tycker jag att var och en i sådana fall får samtala med sin veterinär om, i den mån det är nödvändigt. Och visst vet jag att jag troligen talar för öron lika döva som Illidans, men visst vore det toppen med en allmän lag som begränsar allt skjutande av nyårsfyrverkerier till förslagsvis enbart mellan den 31 december klockan 21:00 till den 1 januari 03:00. Och framförallt, någon form av straff om detta inte efterlevs! För givetvis kan en matte eller husse anpassa sig och gå på den sista kvällspromenaden innan klockan 21:00 en kväll om året. Men att ständigt, när det lider mot årets slut gå runt och vara orolig för sitt stressade husdjur, det tycker inte jag är rimligt.
Slutligen vill jag påpeka att alkohol och sprängmedel måste vara en av de sämsta kombinationerna människosläktet kommit på. Om det åtminstone var de som antände fyrverkeripjäsen som alltid går åt, dock kan jag tycka att det är aningens orättvist när någon oskyldig blir träffad, bara för att en onykter klant till människa failat.
För våra djurvänner är dilemmat dock ett helt annat. Inte nog med att de hör bättre än oss, ja om de inte är som Lussekatten Illidan den Eminente förstås, och är komplett döva, de besitter inte heller förmågan att förstå vad det är som händer. Vi kan på inga sätt förklara för dem att smällarna de hör och ibland ser, som då hundar är ute på promenad, är ofarliga för dem och att det strax kommer gå över. Djuren lever i nuet. Inte kan vi heller krama om dem och ömka dem som kanske hade lugnat ett skrämt barn, för då får djuren det bekräftat att det verkligen är någonting att oroa sig för, i de fall de är kontaktbara.
Min mors katt som vi hade när jag var liten, har jag för mig gömde sig längst in i garderoben tills eländet med raketerna var över. En superb strategi, men hur förklarar man det för de djur som grips av panik? Här finns säkerligen en mängd råd att ge angående lugnande preparat, men de tycker jag att var och en i sådana fall får samtala med sin veterinär om, i den mån det är nödvändigt. Och visst vet jag att jag troligen talar för öron lika döva som Illidans, men visst vore det toppen med en allmän lag som begränsar allt skjutande av nyårsfyrverkerier till förslagsvis enbart mellan den 31 december klockan 21:00 till den 1 januari 03:00. Och framförallt, någon form av straff om detta inte efterlevs! För givetvis kan en matte eller husse anpassa sig och gå på den sista kvällspromenaden innan klockan 21:00 en kväll om året. Men att ständigt, när det lider mot årets slut gå runt och vara orolig för sitt stressade husdjur, det tycker inte jag är rimligt.
Slutligen vill jag påpeka att alkohol och sprängmedel måste vara en av de sämsta kombinationerna människosläktet kommit på. Om det åtminstone var de som antände fyrverkeripjäsen som alltid går åt, dock kan jag tycka att det är aningens orättvist när någon oskyldig blir träffad, bara för att en onykter klant till människa failat.
Kommentera