Vägen till Skara

Hela kapitel sjus uppgifter är färdigrepeterade! Nu är det bara kapitel åtta, nio, elva och tolv kvar. Det gäller att se det positivt. Att tänka på vad som är klart, istället för på vad som är kvar. Det är lite av en inställningsfråga tror jag. Antingen så är man en människa som ser på ett berg av uppgifter som en hopplös situation. Det är för mycket för att få ett grepp om, och dessutom alldeles för mycket på så kort tid. Alternativet är att se på det som en härlig stor utmaning, där man får chans att strukturera, sortera och slutligen ta sig an en massa olika små utmaningar.

Igår gjorde jag något så hemmafruaktigt som att börja ge inredningstips angående gardiner, och det är ganska ovanligt för att vara mig. Till på köpet kan jag nu meddela att pepparkaksgrisar hänger i vardagsrumsgardinerna och två töltande, en stillastående och slutligen en travande pepparkaksfåle är uppsatta i köksgardinerna. Julig pepparkakslukt sprider sig genom lägenheten.

Själva dagen idag gick mest åt till att plugga och städa. Då jag dagen innan lyckades skära upp båda fingertopparna på tummarna på en bråkig, vass adventsstjärna, var mina möjligheter i viss mån begränsade. Att vända på ett papper på vanligt vis visade sig vara en stor utmaning. Givetvis kunde jag ha satt på ett plåster, som jag ju gick omkring med under gårdagen, men det läker bättre utan, och dessutom slipper jag att huden blir sådär fuktig. Det jag skulle komma fram till i alla fall, var att jag fick ett bra tips från en vän till mig.
www.julradio.se
Det är suveränt. Jag kopplade in mina högtalare till datorn och vips hade jag härlig julmusik att lyssna på medan jag räknade ut Den Okända Vätskans Specifika Värmekapacitet.