Vägen till Skara

De flesta tjejer har varit med om det, och säkert många killar också. Förväntingarna på sig att vara duktig. Och skötsam. Och gärna hjälpa andra som inte förstår, ligger efter eller på något annat sätt tycks vara i behov av just din hjälp. Jag ska inte säga att det måste vara något väldigt negativt. Själv har jag erfarenheter av att lära mig mera genom att lära ut till andra. Dock är det själva förväntingen på en, att man ska vara redo att hjälpa till, att man dessutom alltid ska vara bra på det man tidigare visat viss fallenhet för.
Detta Fröken Duktigsyndrom börjar oftast på mer eller mindre samma sätt. En tjej eller kille visar sig vara duktig i skolan och svarar på en lärares fråga, eller visar framfötterna på jobbet genom att lösa ett problem. Helt plötsligt har människorna i omgvingen skådat en lämplig person att fråga om hjälp och råd när ett nytt liknande problem dyker upp. Så här långt är allting väl, men när det går så långt att folk förväntar sig att personen i fråga alltid har lösningar på problemen, eller ännu värre, alltid har lösningar, tiden och lusten att hjälpa till, då börjar det bli en smula ansträngande.
Idag fick jag en förfrågan om hur det hade gått på mitt högskoleprov. Jag svarade glatt att mitt resultat hade varit 1.7. Personen som frågat var mycket förvånad då han hade förväntat sig att jag skulle ha uppnått åtminstone 1.9, med motiveringen att jag alltid verkade så duktig.
Dags för mitt avslöjande angående mina tidigare studieresultat i Fysik A och B där jag nämnt att jag endast har godkänt betyg. Det var knappt att jag erhöll de där betygen över huvud taget. Jag har fruktansvärt svårt för fysiken. Det jag gör är att jag tar eget ansvar, och frågar min lärare så snart jag inte förstår, så att jag får en djupare förståelse, och inte enbart en lösning på ett svårt tal.
Att bli en Fröken Duktig handlar i grunden om att vilja bli bra, och sen på vägen råka attrahera en omgivning som hellre vill rådfråga än att själva bli en Fröken Duktig.