Vägen till Skara

Mer och mer har jag insett att en blogg om enbart mina studier skulle vara ganska enformig, och inte bara för eventuella läsare, utan även för mig själv. Att studera är något som förändrar en människa. Vi växer alla genom åren, får nya intryck och uppfattningar, och det borde ju också vara en del av min väg till Skara.
Kunde det inte vara intressant att se om mina intressen förändras genom åren, som jag kommer skriva om här? Personligen tror jag det, så därför kommer även mina intressen som jag utövar få ta större plats, så att jag inte avsiktligt förminskar texten om dessa, för att ge utrymme till studieresultat som jag själv inte tycker är intressanta.

Så, Avatar, filmen som går på alla biografer världen över just nu, mer eller mindre. Den bästa filmen jag har sett hitills. Inte nog med att den hade en bra, genomarbetad handling, filmen var alltigenom vacker. Starka färger, detaljer, en miljö som kändes äkta.
Många kan nog vid första anblicken anse filmens handling vara något trivial. En person har ett uppdrag, blir kär och byter sida. Men jag skulle vilja att människor försöker tänka tillbaka på den, när de väl sett den, och sedan tänka på vår egen jord. Oavsett om det var med flit, vilket jag starkt tror, är filmen samhällskritisk.

Biologin i filmen var välarbetat. Designerteamet måste ha tänkt sig hur evolutionen skett på Pandora. Att samtliga, liknande våra däggdjur, tog sig fram på sex ben, med en anatomi och rörelseschema som överensstämde med varandra tilltalade mig. Precis som alla däggdjur på vår planet har två armar och två ben då vi härstammar ifrån samma förfader, faller det sig ju naturligt att detsamma borde ha skett på Pandora, då det är en fiktiv, men ändå realistisk värld. Så tilltalade blev jag iallafall av filmen, att jag, när jag väl är klar med min Harpy, ska försöka mig på en färgläggning av skissen jag lägger upp nu. Planen är att träna på ljuseffekter.